… för POSH <3

Som en virvelvind var hon, den raraste av dem alla. POSH – den vackra, duktiga, goaste.

Jag hade förmånen att få ha henne ett par år, Mammas Lilla P. Så flyttade hon till Thomas, ni fick nästan tio år tillsammans. Fina år, fulla av bus, skoj, jakt och mys. Jag vet att ni älskade varandra – i vått och torrt.

Den enda trösten nu är att ålders-artrosen inte smärtar i hundarnas himmel. Där kan man fara runt och busa med mamma PIMM, kompisen Norpan och med mormor. Du saknas oss, och mest går mina varmaste tankar till finaste Thomas, som mist sin allra bästa vän… <3